Bortom politiken: Israels och palestiniernas gemensamma kulinariska arv
Innehållsförteckning
IsraelPalestinakonflikten är en av de mest utdragna och komplicerade geopolitiska dispyterna i modern historia. En stor del av friktionen underblåses av politiska narrativ som betonar olikhet och överlägsenhet. Retoriken från ledare på båda sidor understryker ofta splittring, vilket framgår av uttalanden från politiker som Gazas ledarskap som syftar till att förstöra den israeliska staten och Dror Eydar, Israels ambassadör i Italien, som deklarerar i en nationell TV i Italien: "Målet är att förstöra Gaza. Den som hotar judar måste dö".
Men sådana uttalanden tjänar bara till att öka klyftan, skapa fler barriärer och bränna broar i stället för att bygga dem. Den ökande våldsspiral som bevittnats under årens lopp är ett bevis på detta. Med politiska ledare som misslyckas med att främja fred och enighet kan man fråga sig: Är israeler och palestinier fundamentalt olika?
Ett sätt att närma sig denna fråga är genom de två samhällenas gemensamma kulinariska arv. Mat sägs ofta vara ett universellt språk som för människor samman över kulturer och gränser. När vi undersöker israelernas och palestiniernas traditionella maträtter ser vi slående likheter, med betoning på deras gemensamma historia och geografi snarare än deras skillnader.
Både det israeliska och det palestinska köket är djupt rotat i den levantinska kulinariska traditionen och omfattar en rik väv av smaker från Libanon, Syrien och Jordanien. Några av de älskade häftklamrarna inkluderar:
Hummus:
Ett sammetslent pålägg tillverkat av kikärter, tahini, citronsaft och vitlök.
Falafel:
Krispiga, gyllene bollar eller biffar gjorda av malda kikärtor eller bondbönor.
Shawarma:
Möra köttskivor, vanligtvis kyckling eller lamm, stekta långsamt på ett vertikalt spett.
Kebab:
Spett och grillat kött, en fröjd för grillälskare.
Olivolja, za'atar och oliver:
Integrerade ingredienser som hittar sin väg in i otaliga rätter.
Tabbouleh:
En uppfriskande sallad på bulgurvete, persilja, tomater och mynta, med en syrlig olivolja och citrondressing.
Fyllda druvblad:
Ömtåliga paket med ris, och ibland kött, inneslutna i druvblad.
Baba ganoush:
Ett rökigt pålägg som kommer från rostade auberginer, tahini och en skvätt citron.
Dessa rätter uppskattas av både israeler och palestinier, symboliskt för en gemensam kulinarisk historia som överskrider politiska gränser.
I grund och botten, medan politik och territoriella dispyter fortsätter att skapa klyftor, fungerar den gemensamma kärleken till mat som en gripande påminnelse om israelernas och palestiniernas sammanflätade historier och kulturer. Kanske finns det i matens universella språk en möjlig bro till förståelse och, förhoppningsvis, till varaktig fred.